The End
2008-02-23 07:57
;)
Jaha. Det har blivit dags att säga adjö. Nu stänger jag igen den här bloggen, stuvar in barnen i bilen och beger mig till Sälen för att fira sportlov.
Tack för att du har varit med och läst, kommenterat och betygsatt under den här bloggfärden, som har pågått sedan i höstas, i knappt ett halvår alltså. Tack för att du har brytt dig eller för att du sagt emot mig.
Fortsätt att läsa bloggar. Eller att skriva själv. Föräldrar måste hålla ihop och det bästa sättet att utvecklas är att lära sig av och lyssna till varandra. Bloggen är ett utmärkt verktyg för det.
Läs gärna om Anne, Belinda, Bengt, Emelie, Hanna, Martina, Ninni och Vicktoria och deras respektive vardag som förälder.
Och så måste du naturligtvis läsa Karins blogg.
Själv kommer jag att sporadiskt rapportera om livet i radhuset på detnyalivet.se, fast förmodligen inte lika ofta som jag gjort här på bloggen.
Och så kommer jag att dyka upp som krönikör hos Barnen & vi i VLT.
Så vi ses igen!
Sköt om dig!
/Fredrik
;)
Mot fjällen!
[ 4 kommentarer (4 publika) ] ( 79 visningar ) | permalink |
( 3 / 1756 )Till Sälen. Eller vad det nu hette.
2008-02-23 07:36
Greta: När jag skulle berätta på dagis om fjällen glömde jag bort vad det hette. Så jag sade att jag skulle åka till delfinen.
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 3 / 1865 )Liten att-göra-lista
2008-02-22 17:27
;)
Framtiden ser onekligen ljus ut.
[ 2 kommentarer (2 publika) ] ( 39 visningar ) | permalink |
( 3 / 1887 )Trumfkortet
2008-02-22 09:27
Morgon. Vi är på gränsen till sena. Igen. Cathrin ska köra barnen till skolan och dagis.
Men morgnarna är trånga passager, full av utskjutande delar att fastna i. Minsta pryl blir en potentiell leksak. Och allt är roligare än att klä på sig.
Till slut återstår bara den där frukten som Vera ska ha med sig till skolan. Och då vill naturligtvis Greta också ha det. Hon ställer sig i köket och morrar. "Nej Greta, du får frukt på dagis, Vera måste ta med sig själv", säger vi i mun på varandra. Greta lyssnar inte.
Hon. Ska. Ha. Frukt.
Vid det här laget är man rätt mätt på konflikter. Så antingen ger man henne en frukt, som hon inte kommer att äta och som kommer att bli liggande i bilen tills den kryper i väg av sig själv. Eller så plockar man fram trumfkortet.
Det blir trumfkortet.
"Nu åker Vera och mamma, säg hejdå", säger jag.
Effekten är lika stark som trumfkortet är elakt. "Neeej", vrålar Greta och springer ut från köket, mot ytterdörren, med tårarna sprutande.
Nej, då är man inte särskilt stolt över sig själv.
En gång såg jag en granne plocka fram detta trumf inför sitt barn. Fast grannen satte sig verkligen i bilen och körde iväg. I och för sig inte mer än femton meter. Men ändå. Då snackar vi effektivitet.
Det är ingen skön seger, men det är en seger.
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 3 / 1817 )Klargörande: Jag har världens bästa barn!
2008-02-21 14:10
Jag har, på förekommen anledning, bläddrat igenom den här bloggen och insett att jag gnäller rätt mycket. För lite tid, för mycket jobb, för mycket stress, för mycket trots, för mycket My little pony, för mycket ansvar, för lite sömn, för lite kul. Och så vidare.
Jag inser också att jag är rätt bra på att förminska mig själv. Något som jag högst sannolikt delar med många andra föräldrar.
Vill härmed bara klargöra en sak: Jag älskar mina barn!
Om du nu skulle tro något annat.
Och inte nog med att mina barn har min fulla kärlek; de är dessutom smartast, roligast, påhittigast och vackrast. I hela världen.
Säg emot mig om du tror att du kan.
[ 3 kommentarer (3 publika) ] ( 53 visningar ) | permalink |
( 3 / 1657 )Dålig människa på väg till Sälen
2008-02-21 11:22
Så här dags i övermorgon sitter vi i bilen på väg mot Sälen. Det ska firas sportlov. Och gås i skidskola. Och åkas mycket pulka.
Precis som vid alla utflykter, kortare eller längre, så återstår det en ocean av sysslor att uträtta, som definitivt inte står i en sund relation till mängden tid som återstår, innan vi är på väg. Om en människa anses vara bra för att hon är ute i god tid - och ja, det är ju en rätt vanlig bedömningsgrund i vuxna sammanhang - så är jag en mycket dålig människa.
Men det brukar lösa sig. Och det lär göra det även den här gången.
Fast det är fascinerande att jag aldrig verkar lära mig att räkna med det oförutsedda, som att barnen blir sjuka, att bilen behöver komma till verkstad eller att jag själv blir halvkrasslig och inte kan jobba för fullt (och ja, allt detta har slagit in den här veckan). Jag verkar fortfarande kallt räkna med att jag kan jobba dygnet runt om det behövs.
Och nu skulle jag behöva det. Verkligen.
Jag har varit i förälder i drygt sex år och ändå lyckas jag då och då förtränga att jag har barn. Att mitt ansvar inte bara innefattar mig.
Mycket märkligt.
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 3 / 1954 )Mina öron, mina öron
2008-02-20 22:35
Greta: Nu har morfar åkt hem, så nu får vi blåsa i visselpipan.
Jag: Men jag då?
Greta: Men du kan också få blåsa i visselpipan.
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 2.9 / 1858 )Prestationsångest
2008-02-20 14:31
I väntrummet på vårdcentralen. Greta är yngst. Jag är näst yngst.
Först: I ögonvrån ser jag hur alla tittar på min dotter, medan hon leker i lekhörnan. Jag känner mig jättestolt.
Sedan: Jag inser att alla dessa seniorer inte bara tittar på min dotter. De lyssnar på mig också. Jag har plötsligt fått en scen. Som jag inte vill stå på. Jag vill inte bli bedömd. Jag försöker mota bort känslan, men min kommunikation med Greta är plötsligt allt annat än naturlig. Det låter som ungefär att det var en livesändning av Bolibompa.
Varför får man prestationsångest av dem som man förmodar har bättre erfarenhet av det här med föräldraskap? Varför kan jag inte bara få fortsätta att känna den där första stoltheten?
När doktorn kommer och ropar upp Gretas namn känns det som att jag äntligen får andas ut efter att ha hållit andan i tre minuter.
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 3.1 / 1983 )Nästa
