Minnesfonden för Maximilian och Saga
2008-04-17 21:38
VLT har fram tills nu inte publicerat de mördade barnens namn.
Inte heller deras mammas namn.
Detta med respekt för deras personer och integritet, och familjen Jangestigs stora sorg.
Idag väljer familjen att starta en fond till minne för barnen. Deras pappa går ut i offentligheten för att han vill hedra sina barn.
Också barnens morfar ställer sig bakom minnesfonden.
- Det är en del i vårt sorgearbete. Vi känner att det är så många som vill hjälpa oss, men vi kan inte ta emot all hjälp, säger Roland Jangestig, morfar till Saga och Maximilian, och pappa till Emma Jangestig, som fortfarande vårdas på sjukhus.
Nu ett månad efter tragedin känns det därför rätt för VLT att namnge barnen och deras mamma.
Med stor respekt och vördnad.
Pengarna som skänks till fonden ska gå oavkortat till Rädda Barnen och svenska HPN-föreningen, som ger stöd till familjer vars barn får näringsdropp i hemmet på grund av sjukdom.
Så stödjer du minnesfonden Minnesfond för Maximilian och Saga Jangestig:
Plusgirokonto:12 38 95-5
Märk gåvan med ändamålet, "Till Maximilian och Saga"
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 3 / 869 )Kära kamrater och kollegor
2008-04-17 21:00
Halva dagen har jag varit tillsammans med personer som är i ungefär samma situation som jag är.
Det vill säga tidningsmänniskor som står inför liknande utmaning som vi gör på VLT.
Två gånger per år träffas chefredaktörerna för UNT (Lars Nilsson/Uppsala), Corren (Ola Sigvardsson/Linköping), NA (Ulf Johansson/Örebro) och jag på VLT med respektive redaktionsledningar för att hålla varandra informerade om hur vi har det på jobbet, vilka förändringar som är på gång och vad vi tänker jobba med framöver.
Vi delar med oss av det vi tycker att vi är bra på och testar idéer.
Vi ses med ett halvårs mellanrum och under de senaste åren har flera av oss fått nya ägare och hamnat i nya grupperingar. Spännande, men också lite skrämmande.
Det gäller att gilla läget. Kavla upp ärmarna, driva utveckling, ta intiativiet och behålla integriteten. Vi konstaterade alla att vi är glada över att vi har ägare som värnar det publicistiska uppdraget. Journalistisk trovärdighet är oerhört viktigt och också den bästa affärsidén i vår verksamhet.
Vid dagens möte, hos oss på VLT i Västerås, handlade det mycket om att vi är duktiga på vår webb, alla fyra tidningarna. Vi gör snabba uppdateringar och är nyhetsledande på våra respektive orter.
Men papperstidningen då? Vad finns kvar för den dagen efter? När vi tömt ut det messa på webben?
Vi kom fram till att vi måste planera mycket bättre. Tänka att allt ska ut på webben snabbt, men att vi också måste ställa frågan: Och vad har vi till papperstidningen om den här nyheten imorgon? Vad tar historien vidare?
Nästa gång vi ses är i Örebro i oktober.
Undrar vad som hänt då?
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 3 / 876 )En månad har gått
2008-04-17 11:40
Tänk att det redan gått en månad sedan morden i Arboga. Tiden går fort.
Vi på VLT har under den här månaden haft mycket kontakt framför allt med Roland Jangestig, morfar till de mördade barnen och pappa till barnens mamma, som fortfarande vårdas på sjukhus.
Vi ringer inte längre Roland Jangestig varje dag, som vi först gjorde upp med honom att vi skulle göra.
Vi försöker så mycket det nu går att inte störa för mycket.
Samtidigt är både Roland Jangestig och vi överrens om att det är bäst att prata direkt med honom, så vi vet att vi får rätt uppgifter.
Det cirkulerar så mycket olika uppgifter, och rykten, att det är lätt att det blir fel och det vill vi verkligen inte.
Vi vill gärna ha direktuppgifter till VLT, så vi inte blir beroende av information som finns i andra media.
Till skillnad från mordet på Engla, så tar ju Arbogatragedin mycket längre tid att klara upp.
Det finns så många frågor som alla vi har om morden i Arboga, om vad som hände, hur det kunde hända osv.
Känslan för familjen Jangestig är stor hos oss alla. Vi känner så med familjen och det fruktansvärda de tvingas genomlida varje dag.
Idag kom det uppgifter om att de mördade barnens pappa startat en fond till minne fär sina barn. Ett fint initiativ, som jag är övertygad om att många människor vill stödja.
Dock är det lite oklart om formerna kring fonden. Vi skulle behöva ha mer konkreta uppgifter för att kunna ge er läsare mer information.
Jag hoppas att vi kan ge er mer information under dagen.
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 3 / 801 )Bra tips och bra skrivet
2008-04-16 18:49
Det är många som ringer till oss varje dag.
Det är jättebra! Framför allt är det nyhetscheferna som lyfter luren hela tiden.
Så här går det ofta till, tror jag.
Någon har råkat ut för något. Berättar det för en kompis. Som säger:
- Ring VLT!
En som ringde till VLT var Birgitta Sjöström. Hon var upprörd. Hon hade blivit kallad till sin mammas dödsbädd. När hon väl kom till akuten såg hon att det inte alls var hennes mamma, utan en annan kvinna.
Gösta heter vår reporter som fick uppdraget att träffa Birgitta och sedan skriva hennes berättelse, så att ni alla kunde läsa den i dagens tidning.
Gösta gjorde ett väldigt bra jobb. Dels för att han fick Birgitta att berätta så mycket, dels för att han sedan skrev en artikel som var konkret och redovisande.
Sedan ringde Gösta också till sjuksköterskan på Karlslunds servicehus som gjort förväxlingen (vi namngav henne inte) och till hennes chef (som vi namngav). De fick båda berätta hur det gått till och förklara sig. Arbetsbelastningen är ibland hög, berättade de. Det är väldigt rörigt, vilket gör att det är stressigt osv.
Naturligtvis ska inte sådana här fel begås, men det är ändå viktigt att vi behåller en saklig ton i våra reportage och inte far iväg.
En svår uppgift som Gösta klarade utmärkt.
Har du synpunkter på hur VLT fixar uppdraget? Är vi objektiva? Eller tar vi ställning?
Hör av dig!
Foto: Göran Widerberg
Det här är Birgitta, som ringde till VLT och berättade att henens mamma hade blivit förväxlad.
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 2.9 / 960 )Olle en riktig katten Klös
2008-04-16 18:31
Vi har ett pris som vi delar ut varje månad på VLT:s redaktion.
Det är det fina Klöspriset. Priset består av en liten svartvit mjukiskatt och en personlig present.
Priset går till den medarbetare på VLT:s redaktion som gjort något som ni läsare kan ha nytta, glädje av, eller som förhöjer läsvärdet i papperstidningen eller på vlt.se.
Månadens pris gick till läsarredaktör Olle Stenberg, mångårig medarbetare på VLT.
Priset delades ut av förra pristagen, webbredaktören Per Jakobsson.
Så här löd motiveringen:
"Klös är en passande namn på den här belöningen. Den person som nu får ta hand katten har nämligen just det - i ordets rätta bemärkelse.
För att han varje dag luftar sina åsikter och tankar på ett underhållande, aktuellt och fyndigt sätt.
För att han gärna "surrar" en stund eller bjussar på ett gott skratt när han går förbi.
Och för att han är tillbaka på tidningen.
Det uppskattar jag och så gör säkert även läsarna.
Grattis, Olle Stenberg, månadens Mr Klös."
Vi applåderade länge och mycket, för vi tyckte alla att Olle var ett bra val.
Nu är det Olles tur att utse nästa pristagare. Han tar gärna mot nomineringar från oss andra, men Olle är enväldig jury. Och så ska han välja en present till den som vinner, något som är personligt och som han luskat ut att vinnaren gillar.
Foto: Elin Kudo
Här är Olle precis när han tagit emot fina priset katten Klös.
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 3 / 682 )Vilken härlig bild!
2008-04-16 10:16
Göran Widerbergs bild på VLT:s förstasida idag får mig att må så bra. Hopaps du gillar den också. Visst är den härlig! Den här bilden kan garanterat tävla i Årets bild, kategorin humorklassen.
Göran kunde också berätta för mig att det gick bra för grodan (kön okänt). Efter att ha hoppat runt lite fram och tillbaka, vek den av till höger och kom lyckligt upp till dammen. Färdig för att ha det skönt och för att se till att våra fantatiska grodor i Västerås kommer att finans kvar i framtiden också.
Ha en bra dag!
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 3 / 666 )En rörig tisdag är snart slut
2008-04-15 22:23
Jag var så trött när jag åt middag ikväll att jag funderade på hur jag skulle ta mig i säng.
Ibland känner man sig verkligen klubbad!
Det har inte blivit mycket till bloggning idag. Bara några svar på kommentarer.
Vad har jag gjort idag? Inte så många möten, med innehållsrika:
* Möte kl 8 inför de lokala löneförhandlingarna med personalredaktör Jenny och administrative redaktionschefen Anders som startar imorgon. Lönen är viktig för alla medarbetare. Då gäller det att vara förberedd och veta vad man snackar om.
* En dryg timma vid skrivbordet och datorn. Vilka mail måste jag svara på? Oh, jag måste beställa middagen till mötet med tidningsgästerna på torsdag! Och läsa artikeln som ska in i en branschtidning. Och skicka rapport till chefen om några projekt som han borde veta mer om. Nu kommer jag i tidsnöd! Tack underbara Li för att du fixat det praktiska under förmiddagen. Jag måste bara köpa en blomma, eller någonting, till henne. Kom ihåg!
* Innan jag rusar iväg. En medarbetare kommer och berättar en strängt personlig sak. Jag blir tagen. F-n känner mig inte riktigt närvarande i stunden!
* Stort utvärderingmöte om Latte, helgmagasinet med NA. Första stora projektet som vi två duktiga tidningar gör tillsammans. Jag är nervös inför mötet. Jag vill ju så gärna att alla ska gilla det här projektet, så vi kan göra fler tillsammans. Förstår alla (på annons, marknad, redaktion, it osv.) hur duktiga de varit? Jag har haft stora uppdrag tidigare, men varför känner jag så här inför detta? Är det prestige? Hoppas inte det. Jag vill ju inte vara prestigefylld. Huvudsaken är ju att helheten blir bra, inte att det går bra för mig? Eller? Oh, nu skäms jag lite inför mig själv!
* Erik, en kille från en reklambyrå i Örebro, är med oss under en del av utvärderingen. Erik pratar varumäken och tycker att vi ska strama upp målgruppen i Latte. Vi har bra diskussioner och jag känner mig stärkt, men utpumpad, när utvärderingen är över efter fem timmar.
* Ettamöte kl 15.45 med nyhets- och nattchefer, samt folk från vlt.se och redigeringen. Vi kommer att ha en kanongrej imorgon om en kvinna som hittade sin mamma, fast det var inte hennes mamma, på akuten. Läs!
* Och så fotrsätter vi med förarbetet igen inför löneförhandlingarna. En dryg timmas möte till! Nu är kl 18.
* Fler mail som ska besvaras. Ändå hinner jag inte alla. Snacka om mailstress.
Maken har köpt jordgubbar. Socker och grädde.
Kryddar det med dåligt samvete för att jag inte hinner med de jag älskar.
22.15 ringer nattchefen. Hon vill att jag läser en text. Frågan gäller om vi ska namnge, eller inte.
Läser, fattar beslut. Meddelar nattchefen.
Dags att gå och lägga sig.
En dag imorgon också.
[ Lägg till kommentar ] | permalink |
( 3 / 783 )En berättelse från syrrornas vardag
2008-04-14 20:26
Jodå, jag fattar säkert många viktiga beslut. Som påverkar människor. Som kan göra nog så gott. Eller ont.
Men jag hanterar inte liv. Inte alls på det viset som sjuksköterskorna gör. Inte i närheten.
Jag blir så tagen av Maria som bloggar på syrronas blogg på vlt.se.
Läs "Undrar hur det gick" så förstår du vad jag menar.
http://blogg.vlt.se/syrrorna/
[ 2 kommentarer (2 publika) ] ( 84 visningar ) | permalink |
( 3 / 788 )Tillbaks Nästa
